Déclinaison / Conjugueur latin
| SINGULIER |
| Nom. | decumanus |
| Gen. | decumani |
| Dat. | decumano |
| Acc. | decumanum |
| Abl. | decumano |
| Voc. | decumane |
| PLURIEL |
| Nom. | decumani |
| Gen. | decumanōrum |
| Dat. | decumanis |
| Acc. | decumanos |
| Abl. | decumanis |
| Voc. | decumani |
| SINGULIER |
| Nom. | decumană |
| Gen. | decumanae |
| Dat. | decumanae |
| Acc. | decumanam |
| Abl. | decumanā |
| Voc. | decumană |
| PLURIEL |
| Nom. | decumanae |
| Gen. | decumanārum |
| Dat. | decumanis |
| Acc. | decumanas |
| Abl. | decumanis |
| Voc. | decumanae |
| SINGULIER |
| Nom. | decumanum |
| Gen. | decumani |
| Dat. | decumano |
| Acc. | decumanum |
| Abl. | decumano |
| Voc. | decumanum |
| PLURIEL |
| Nom. | decumana |
| Gen. | decumanōrum |
| Dat. | decumanis |
| Acc. | decumana |
| Abl. | decumanis | |