Déclinaison / Conjugueur latin
| SINGULIER |
| Nom. | defanatus |
| Gen. | defanati |
| Dat. | defanato |
| Acc. | defanatum |
| Abl. | defanato |
| Voc. | defanate |
| PLURIEL |
| Nom. | defanati |
| Gen. | defanatōrum |
| Dat. | defanatis |
| Acc. | defanatos |
| Abl. | defanatis |
| Voc. | defanati |
| SINGULIER |
| Nom. | defanată |
| Gen. | defanatae |
| Dat. | defanatae |
| Acc. | defanatam |
| Abl. | defanatā |
| Voc. | defanată |
| PLURIEL |
| Nom. | defanatae |
| Gen. | defanatārum |
| Dat. | defanatis |
| Acc. | defanatas |
| Abl. | defanatis |
| Voc. | defanatae |
| SINGULIER |
| Nom. | defanatum |
| Gen. | defanati |
| Dat. | defanato |
| Acc. | defanatum |
| Abl. | defanato |
| Voc. | defanatum |
| PLURIEL |
| Nom. | defanata |
| Gen. | defanatōrum |
| Dat. | defanatis |
| Acc. | defanata |
| Abl. | defanatis | |